Novell Klara och jag

Jag vaknade en tidig måndagsmorgon kl. 5 av att väckarklockan ringde , jag gick upp sträckte mig trött efter mitt armbandsur , men det låg inte där det skulle. Jag bestämde mig för att leta uppe på vinden där var jag ju i går, jag gick fram till trappen till vinden. Jag tog ett försiktigt

steg på första trappsteget, rädd att det skulle knaka så jag väckte mamma och pappa. Det var dammigt och jag hade glömt att ta på mig strumpor så jag blev snabbt smutsig. klockan låg mitt på golvet, jag plockade upp den och gick fram til fönstret , det var väldigt stort så jag och mina kompisar brukade sitta där och prata varma sommardagar. jag öppnade det och ställde mig med huvudet ut så solen lyste i mitt ansikte. Då såg jag något som skimrade på taket på huset. jag tog ett steg ut på bjälken utanför,  Jag visste att det var farligt men jag kunde inte stå emot . Jag tyckte det liknade halsbandet som mamma hade gett mig när jag var 3. Jag sträckte upp handen på taket och fumlade efter halsbandet. Jag nådde inte. Jag tog upp båda händerna och hivde mig upp. Det var defnitift mammas halsband, jag blev så lycklig det hade varit borta i 2 år. Då kände jag att takpannan som jag stod på gled, jag tappade balansen och trillade. Tegelpannorna var blöta och hala och jag åkte snabbt ner för det branta taket. Jag fick panik och försökte resa mig upp men skorna bara gled.  jag var precis vid kanten på taket när jag lyckades ta tag i en tegelpanna och till min lättnad satt den fast. Jag skrek på hjälp men ingen hörde, jag började få kramp i fingrarna. Jag hängde där i säkert en minut. Jag började gråta, jag förstod att det var meningslöst att ropa meningslöst att hålla kvar. Ingen skulle hinna rädda mig. Jag släppte taget...

hej det här var början på min första novell , spännande va? MVH Lina (extra hälsningar till Klara,)